Fler och fler intresserar sig för hälsoaspekterna av elektromagnetiska fält i sina hem. Med min bakgrund som elingenjör kan jag hjälpa dig som privatperson att granska hur situationen ser ut hemma hos dig i din bostad, och ge förslag på förbättringar som kan göras för att minimera strålning vid oro. Gäller undersökning ett företag, så kan jag hjälpa er att göra det via ABEL Gruppen Sverige AB.
Olika typer av elektromagnetiska vågor
Alla vågor har en frekvens och våglängd. En frekvens är antalet cykler som en våg skapar per sekund och beräknas i Hz (Hertz). En våglängd är hur lång en våg är under en cykel och beräknas i meter.
Att något är elektromagnetiska vågor innebär inte att det är farligt. Det finns många typer av elektromagnetiska vågor, från den lägsta frekvensen/största våglängden till den högst frekvensen/minsta våglängden:
- Radiofrekvenser
- Mikrovågor
- Infraröda (fjärrkontrollen)
- Synligt ljus
- Ultraviolett (från exempelvis solen)
- Röntgenstrålar
- Radioaktiv strålning
Ljud räknas inte som en elektromagnetisk våg eftersom den kräver ett material att färdas genom, vilket elektromagnetiska vågor inte kräver.
Hur någon reagerar på en elektromagnetisk våg, beror bland annat vilken frekvens det är på vågen, vilken amplitud/styrka den har och under vilken tidsrymd du exponeras för vågen. Det beror även på personens känslighet, både fysiskt och psykologiskt.
Man skiljer mellan joniserande och icke-joniserande elektromagnetisk strålning. Icke-joniserande strålning har lägre frekvens, och alstrar inte joner när de passerar genom materia. Joniserande strålning har högre frekvens och skapar laddade joner då de passerar genom materia. Som icke-joniserande strålning räknas exempelvis radio, infrarött, synligt och ultraviolett ljus. Som joniserande strålning räknas exempelvis röntgen och radioaktiv strålning.
Bara för att strålningen är icke-joniserande, betyder det inte att den per automatik är ofarlig. Radiostrålning (speciellt högre frekvenser) kan orsaka uppvärmning av kroppen, vilket har resulterat i studier där misstanke och sjukdomar förekommer vid vissa typer av exponering (SAR-värdet för mobiltelefoner baseras på uppvärmning i kroppen exempelvis). I dagsläget finns ingen vetenskapligt vedertagen konsensus kring riskerna för långvarig exponering av icke-joniserande elektromagnetisk strålning som exempelvis radiovågor. Det finns gränsvärden framtagna för exponering av dessa, men de är mestadels framtagna för att hantera akuta kortvariga situationer. Några gränsvärden för långvariga, relativt “svaga” fält finns inte, och av myndigheterna vedertagna studier kring detta finns inte heller. Däremot är det ett accepterat faktum att många människor lider av elöverkänslighet, och pengar kan i vissa fall fås av myndigheterna till elsanering. Men mekanismen kring elöverkänsligheten är inte allmänt förklarad och vedertagen.
